IKEA brukar inte vara någonting för mig. Tänkte så även denna gång när la familia gjorde ett besök i ett av alla dessa stora - och utmattande för vissa kunder - varuhus och jag var tvungen att följa med.
Ända tills jag kom till biblioteksavdelningen. Där hade de byggt upp ett litet bibliotek skulle man kunna säga, väggarna pryddes av hyllor och hyllplan alla fyllda med böcker. Mitt i rummet låg en divan. Så jag steg in i detta rum, tog en bok och lade mig tillrätta i divanen. Läste. Njöt. Glömde för en stund bort var jag faktiskt befann mig. Boken var bra.
Mötte upp med la familia och det begav sig till kassorna. Äntligen fanns det även någonting jag ville ha från IKEA! tänkte jag då jag drar bokens streckkod i självbetjäningskassan. Så börjar det tjuta. Tjuuut! Personalen som övervakade självbetjäningskassorna kom med raska steg fram till mig och bad mig att dra streckkoden ännu en gång, vilket jag naturligtvis gjorde. Tjuuut! igen varefter hon tar boken ifrån mig, kastar ett snabbt öga på den och frågar:
- Var har du hittat den här?!
- I en bokhylla, svarar jag.
- Det här är rekvisita! Det får du inte köpa.
- Får jag inte? undrar jag uppgivet.
- Nää.
IKEA är nog trots allt inte någonting för mig ändå.
Monday, June 29, 2009
Sunday, June 21, 2009
Rena golv
Subscribe to:
Posts (Atom)
